"Ja, då är man påväg igen. Arslet fullt av stickor! Glömde polera kvasten, o inte hitta ja kattfan heller, så jag tog grannens, den är röd, så nu får de andra kärringarna nått att skratta åt. Men jag har i alla fall en espressomaskin med mig, man är väl modern. Vi syns på Blåkulla!!"
Detta SMS fick mig att tänka på att jag faktiskt bott på Blåkulla, och såhär i påsktider kände jag att det skulle passa med ett inlägg om detta.
Jag har alltså bott i ett hus som heter "Blåkulla" Det huset ligger i Åre-Björnen och är ett hus där de som säsongsarbetar i Åre-Björnen får bo.
I huset finns det två lägenheter, en som kallas "Lilla Blåkulla" och en som heter "Blåkulla". Jag bodde i Blåkulla. Lilla blåkulla är en liten trea nere på hörnet, medan riktiga Blåkulla är en tvåvåningslägenhet med 10 (!) rum och kök.
På markplan har vi en farstu, badrum med bastu och två sovrum. På övervåningen har vi tvättstuga, kök, vardagsrum, balkong, badrum och sju sovrum. Jag bodde i ett stort och fint rum med två fönster och en balkongdörr (Som visserligen inte gick att stänga ordentligt). Jag hade det bästa rummet ute på hörnet. Visserligen hade jag lite högre hyra än vissa som bara hade en skrubb utan fönster att sova i, men det tyckte jag det var värt. Jag bodde tillsammans med sex tjejer och en kille.
Tips från Coachen som vi efterlämnade till nästa års säsongare.
Jag stod för "diska alltid din grötkastrull" Vi hade ett evigt gnat om min grötkastrull. Jag var alltså stugvärd och började jobba tidigare än alla andra som var skidlärare eller skiduthyrare. Till historien hör att jag hade en egen kastrull med mig när jag flyttade in. Jag kokade följdakligen gröt (med gyllenhammars havregryn) varje morgon och hällde vatten i kastrullen och lät den stå tills jag kom hem (gröt har en tendens att fastna och inte gå att diska bort på en gång, så därför lät jag den stå tills jag kom hem) Men detta uppskattades inte av mina sambos. Så jag fick ta och lära mig att diska kastrullen på en gång.
Här är köket efter en födelsedagsfest för Sabina. Jag bangade faktiskt på denna fest och åkte hem till mamma och pappa i och med att jag skulle upp och jobba dagen efter. (Sabina fyllde år samma dag som min mamma så jag skyllde på att jag skulle hem och fira henne)
Blåkullafester är i en klass för sig, och det är också något man måste uppleva för att kunna förstå. Till exempel fick några för sig att åka pulka nerför trappen. Detta resulterade i en stukad fot och två ribbstolar avbrutna.
Vi hade faktiskt ett rullande städschema, varje vecka var det någons ansvar att städa toaletten, köket och damsuga och torka golvet.
Jag som stugvärd fixade framåt vårkanten en ny damsugare åt Blåkulla. Det var väl behövligt, den gamla luktade bränd gummi och sög lika dåligt som man kan förvänta sig.
Jag fick leka fixare några gånger. Här har jag lagat duschdraperistången med två buntband en kökskniv och lite tejp. Snyggt va?
Jag blev den som fixade småsaker här och där, bland annat var diskmaskinen ett återkommande problem som jag fick ta itu med. När saker och ting kronglade allt för mycket skrev nån av vi stugvärdar som bodde där en "Dedu" (en arbetsorder) till vaktmästaren som fick komma och kolla på saken.
Kajsa äter popcorn och solar på balkongen, det var ett roligt nöje på festerna. Att klättra upp i bjälkarna på balkonen och sitta och skåla och snacka skit. Lite jobbigare att komma ner än upp dock.
Solnedgång från balkongen.
Vi hade en allmän tv (jag hade med mig min egna som jag hade på rummet) Denna allmänna tv var inte så gammal, men den hade råkat ut för en och annan Blåkullafest (när vi hade blåkullafest var vi så förutseende att vi rullade in tvn på någons rum och låste). Tvn var ganska skev och hade en spricka... Det fanns två dosor (fjärkontroller) till denna tv, den ena fungerade inte och på den andra fungerade endast en knapp, P+ knappen. Så man kunde byta kanal från soffan, men då var man tvungen att ha rätt dosa (dom såg nämligen likadana ut). Dessutom om man råkade zappa förbi ett bra program var man ju tvungen att gå heeela varvet runt för att komma dit igen, och knappen var inte fungerande till 100% så det hände ibland att det blev både två och tre varv innan man hamnade på den kanalen man ville kika på.
Det gick alltså inte att höja eller sänka ljudet från soffan, utan då fick man gå fram till tvn, ta en penna som alltid låg där och trycka in knappen för att höja eller sänka. Knappen var alltså väldigt trött och funderade endast om man stack in något i hålet där den en gång suttit.
Hur många gånger fick man inte tag i den ofungerande dosan och satt och jävlades? Jag förstår inte varför jag aldrig tog tag i saken och slängde den defekta dosan!
Det var sjukt lyxigt att ha en bastu i huset. Dock använde jag den bara en endaste gång! Såhär i efterhand känner jag en viss ånger. Vilka softa folle-kvällar man hade kunnat haft där! Bummer....
Så, det var lite om mina månader på Blåkulla.
Fråga om ni undrar nått =)
//Lina
1 kommentar:
Det här måste ju vara det "riktiga" Blåkulla....eller?
Skicka en kommentar