torsdag 26 mars 2009

En gräns

Om jag inte bäddat sängen innan middagen (kl 17.30) bäddar jag den inte överhuvud taget.
Jag är uppvuxen i en familj där man inte bäddar sängen. Kommer ihåg när vi var små och Lotta fick skäll av sin mamma då hon inte bäddat sängen.
Jag har börjat bädda sängen av den enkla anledningen att jag måste ligga i min säng om jag ska kolla på tvsen att det blir sjukt mkt snyggare på rummet är ju bara ett plus.
Idag har jag i alla fall inte bäddat sängen, och det kommer inte ske heller i och med att klockan är past the deadline om man säger så.
Det finns dock inget skönare å komma hem efter skolan och inse att man drog upp persiennerna och bäddade sängen på morgonen, det blir så himla mycket mer välkomnande då liksom.
Jag var ingen persienn tjej heller innan jag flyttade hit. Hemma behöver man inte precis oroa sig för insyn om man säger så. Men här kan man oroa sig för det om man vill. Inte för att jag bryr mig så hårt men ändå.

Shit vad mycket bloggande det blev idag då. Känns som att jag skriver massa skitsnack som egentligen ingen bryr sig om...

Ska gnälla lite mer också. Såg nu att jag fått feeetaste blåmärket på ovansidan vaden. Det gör inte ont eller så men det ser fett otrevligt ut. Längtar tills skiten läkt ordentligt. Det var skönt att det kom massa snö nu så man inte kunde åka longboard. Så missade jag liksom inget medan jag var skadad.

Nu, Mamma Mia.

Inga kommentarer: