Som sagt så sov Emelie över hos mig och vi tog oss aldrig iväg på någon träning. Däremot tog vi en promenad. På promenaden diskuterade vi det mesta och vi kom in på spåret vänner. Jag berättade om min studieresa till Berlin och att jag funnit två av mina bästa vänner där.
Så berättar Emelie att hon också varit på studieresa till Berlin, och vi börjar luska i det och inser att vi varit på samma resa! Detta känns supermärkligt.
Kristina,
Karro och Zarahi bussen påväg till Berlin 2005
Är inte världen sjukt liten ibland?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar