Det var väl onödigt Lina?

Ja, jag har alltså brutit benet. Och tänkte komma med en redogörelse här nedan hur det hela gick till.
Tisdag förmiddag, Lotta ringer och väcker mig och meddelar att vädret är fantastiskt och att vi borde ta oss ut på en skidtur med hundarna. Självklart hakar jag på som inte har några andra planer för dagen. Lotta skulle plugga lite, men vi kom överrens att jag skulle komma till henne vid 12 så åkte vi då.
Klockan blev tolv och jag åkte till Lotta på Stenmyrudden. Vi grejar på med utrustningen, kopplar hundar kors och tvärs och ger oss iväg. Vi diskuterar lite om vart vi ska åka, och inser att det är nere på isen vi ska ta oss om vi vill lapa sol.
Vi går nerför backen vid Lottas hus och nerför backen halkar man till ett par gånger eftersom hundarna är ivriga och vill dra, men en annan vill gärna gå lite försiktigt på skidpjäxor nerför en relativt lång och brant och framförallt ganska hal backe. Lotta ramlar faktiskt framstupa en gång precis nere, men det gick bra.
Vi spänner på oss skidorna och jag tar täten och åker ner på lägdan mot vattnet via ett skoterspår som är ganska hårt. Det är en nerförsbacke, det går orimligt fort och jag beslutar för att styra utanför spåret för att sänka farten. Båda skidorna skär ner, hundarna fortsätter att dra, jag ramlar framlänges och med hjälp av hundarna knäcker det till i vänster fotled och knä.
Lotta ropar och undrar hur det gick. Inge bra, det är foten svarar jag och inväntar hjälp. Lotta kommer, spänner av mig skidorna och hundarna och hjälper mig upp på benen.
Kan du gå? Frågar Lotta
Ja, svarar jag och stapplar iväg med stavarna som stöd. Jag säger till Lotta att jag är ganska yr, och hon ber mig sätta mig ner så ska hon hämta skotern.
Jag sätter mig ner och inväntar Lottas skoterankomst. Väl uppe på gårn hoppar jag in i huset, sätter mig ner i hallen och Lotta plockar av mig pjäxan och strumpan.
Jag säger till Lotta att jag ju stukat foten en gång förut (då hon för övrigt också var med) och att det känns som att den är stukad. Jag kan ju trots allt röra på tårna.
Lotta (som blir utexaminerad sjuksköterska till våren) klämmer lite försiktigt och ser att det är lite svullet vid den yttre fotknölen.
Lotta tycker att vi ska åka på hälsocentralen och kolla upp det. Så vi ringer på hälsocentralen och förklarar läget och dom tycker att vi ska komma in och röntga det. Sagt och gjort. Lotta tog min bil (pappas Cittra) och skjutsade mig till hälsocentralen i Järpen. Vi fick vänta ca 20 minuter innan läkaren kunde ta emot mig. Han kommer ut och frågar: Vill du ha en rullstol eller ett par kryckor. Nä svarar jag. Jag kan hoppa. Så på ett ben hoppar jag in på hans mottagningsrum. Han kikar lite på foten och upptäcker samma blödning som Lotta. Han klämmer endel men tycker att jag inte reagerar på rätt ställen... Jag tar hans hand och visar vart det gör ont och han blev nog fundersam vad det var med min fot. Men röntgas ska det. Så jag hoppar vidare in till röntgen. Väntar där kanske i 10 min innan jag får hoppa upp på britsen. Röntgas, får ligga kvar och vänta på besked.
Doktorn kommer in och meddelar att vadbenet är brutet strax ovanför fotknölen, och när man bryter av det där ryker även ett ledband mellan skenbenet och vadbenet. Så du måste in till Östersund och opereras.
Ganska förvånad blev jag. Eftersom jag kunde stödja på benet, jag hade stukat foten förut och tyckte smärtan var jämförbar med den stukningen och dessutom kunde jag ju vicka på tårna :)
Men jag får mig en gipsskena med bandage runt och blir skickad in till stan.
Lotta skjutsar hem mig och jag packar en liten påse med nödvändigheter (som ändå glöms hemma) och mamma skjutsar in mig på akuten.
Jag åker in själv och mamma åker och handlar. Pappa möter upp mig på akuten och jag får ligga i barnrummet.
Vi får vänta i typ en timme innan det kommer två doktorer som kikar lite och jaa, dom gör väl inte så mycket mer än inser att jag måste opereras och de lindar om min skena och jag får åka upp till ortopedavdelningen. Klockan är närmare åtta när jag får komma upp på mitt rum, och jag har inte ätit någon middag så det blir det första jag gör. Sen får jag duscha, man ska tvätta sig noga med sprit för att undvika infektionsrisken vid operation. Till och med håret ska tvättas med denna sprit. Ganska spännande frisyr får man av att tvätta håret med sprit, inget jag rekommenderar er att prova på hemma. Så får jag veta att jag ska opereras under morgondagen så jag får äta fram till midnatt.
På natten är smärtan ganska olidlig. Jag ber om värktabletter och väntar på dess verkan. Inget händer och jag får mer värktabletter, men fortfarande vill smärtan inte ge med sig. Jag viftar på tårna i hopp om att få igång cirkulationen, men det känns som att det bara blir värre. Jag säger att det känns som att hälen somnat. Och de klipper upp mitt bandage. Ganska skönt. Sover ganska oroligt den natten då jag inte vant mig med att ha foten i högläge.
På morgonen får jag fortsätta fasta. Fram till 09:10 då jag får veta att jag får äta fram till 09:30. Så jag äter frukost och fastar sedan vidare.
Lisa kommer och hälsar på och är hos mig hela dagen. Hungrig som få får jag tillslut veta att det inte blir nån operation idag. Lunchen har redan varit så jag får äta mackor (inte speciellt GI jag vet men i det läget hade jag kunnat äta kall okokt pasta typ) Lotta och Maria kommer också en sväng och Pappa kommer med påsen som blev kvarglömd hemma.
Jag ber att få en kam eftersom min frisyr liknar Elisabeth Höglunds efter påhälsning av stormen Gudrun. Tar typ en timme att reda ut skiten, ber Lisa fläta håret så de inte ska tjorva ihop sig nått mer. Lisa och alla går hem.
Jag blir utrullad i sällskapsrummet och kikar på halv åtta hos mig, Sveriges mästerkock och lite av fuskbyggarna. Jag ber dock att få bli inrullad då jag hellre läser min bok. Så sova går sådär den natten, men jag har sällskap av min bok. Vaknar då och då, men somnar ordentligt efter sju någon gång. Så blir jag väckt och meddelad att jag ska ner på operation. Hinner med en dusch här på morgonen nån gång men minns inte riktigt när. Slipper i alla fall tvätta håret (Y)
Nere på operation, jaa jag blev sövd. Fick faktiskt välja om jag ville ta en spruta i ryggraden eller om jag ville bli sövd. Jag valde att bli sövd eftersom det nog inte är så roligt att höra på när dom sätter i spikar i mig.
Vaknar upp på uppvaket. Mår prima. Får åka upp till avdelningen. Nu är det nästan kväll. Och jag ringer Karoline för jag förstår nästan att hon missat vad som hänt med mig. Timeing, Karoline befinner sig på Färjemansleden och inom 15 minuter är hon på min avdelning. Med en tidning och en ask choklad. Mums! Jag ber att få bli utrullad och Karoline flätar en inbakad fläta. Grett de. En vanlig fläta blir lite konstig om man ligger på den i två dygn i och med att jag har massa uppklippt hår som inte vill vara med i den. Men en inbakad gör susen!
Pappa kommer också förbi med min dator. Grett med dator! Borde ha tagit med den från första början. Superbra internet ocskå!
Fredag, post operation röntgen, och en gipsstövel står på dagens todo-list innan jag får ta mig hem. Så kommer pappa å hämtar mig och vi åker på Lillänge för att hämta ut lite recept på apoteket. Så åker vi hem.
Idag har jag inte gjort mycket. Pappa fick hjälp av Stig att bära ner en säng som ska bli min dagsäng (Y)
Middag och melodifestivalen, och just ja vi har påhälsning av världens finaste hund också! Hann mysa lite med honom också innan de va dags att krypa till kojs.

God natt!